BAKGRUND. Distal radius fraktur är en vanlig skada som förekommer i alla åldrar. Den vanligaste komplikationen är att frakturen läker med felställning. Detta kan inverka negativt på handledens funktion och förmågan att utföra aktiviteter i det dagliga livet.
En felställning kan korrigeras genom operation och målet för det operativa ingreppet är att återställa de anatomiska förhållandena så gott det går för att minska smärta och öka möjligheten till att återfå funktionell kapacitet. Frakturen återskapas och läget mellan fragmenten och mellan distala radius och karpalbenen samt mellan radius och ulna korrigeras. En vanlig metod är open-wedge osteotomi där volar platta används för att stabilisera osteotomin. För att skapa stabilitet i operationsområdet fylls ofta den spalt som bildas vid operationen med graft. Osteotomispalten kan också lämnas öppen.
SYFTE. Att utforska patienters erfarenheter av hur vardagsliv och förmåga att utföra vardagliga aktiviteter påverkas av en symptomatisk felläkning av en distal radiusfraktur, samt patienters erfarenheter av förmåga att utföra vardagliga aktiviteter ett år efter korrektions osteotomi. Syftet var också att utvärdera om det har någon inverkan på det funktionella resultatet under det första året efter operationen, om graft används vid operationen, eller inte. Syftet var även att utvärdera radiologiskt och funktionellt utfall på lång sikt.
METOD. Studie I och III genomfördes med intervjuer. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I Studie II slumpades patienterna till behandlingsgrupp, där de erhöll benersättningsmedel, eller kontrollgrupp, där osteotomispalten lämnades öppen. Rörlighet och styrka mättes och PROMs fylldes i inför operationen, samt 3, 6 och 12 månader efter operationen. I Studie IV undersöktes patienterna radiologiskt och avseende funktionellt utfall 3-10 år efter osteotomi för felläkning av distala radius.
RESULTAT. En symtomatisk felläkning av en distal radiusfraktur påverkar många områden av det dagliga livet, såsom kroppsfunktion/struktur, aktivitet, delaktighet och omgivningsfaktorer samt personliga faktorer (Studie I). Funktionen förbättras och det är inga skillnader i funktionellt utfall eller förmågan att utföra aktiviteter under det första post-operativa året relaterat till om graft används eller inte (Studie II). Ett år efter operationen upplever patienterna minskade symptom. De rapporterar också förbättring gällande aktivitet, delaktighet och såväl omgivnings- som personliga faktorer (Studie III). Den post-operativa förbättringen av radiologiska- och funktionella parametrar bibehålls på lång sikt, men det förekommer att patienter har en viss kvarvarande smärta (Studie IV).
KONKLUSION. En symptomatisk felläkning av distala radius inverkar negativt på kropps- funktion/struktur, aktivitet, delaktighet och omgivnings- samt personfaktorer. Under det första året efter open-wedge osteotomi, där kortikal kontakt bibehålls och volar platta används för stabilisering, föreligger ingen skillnad avseende smärta, funktionellt utfall eller aktivitetsförmåga, beroende på om graft används eller inte för att fylla osteotomispalten. Ett år efter operationen upplever majoriteten av patienterna en förbättrad aktivitetsförmåga och att det dagliga livet fungerar igen. På lång sikt är funktionen och aktivitetsförmågan i hög grad återställda. Patienterna kan uppleva viss kvarvarande smärta, men de anser som regel att det varit värt att genomgå operationen.
Ingrid Andreasson, PhD, arbetsterapeut
Du finner hela avhandlingen här: http://hdl.handle.net/2077/65135